Envis som få

Då var det dags att försöka överträffa förra veckans löpning med att springa tillsammans med Martin längre än förra gången. Med andra ord så var målet framför min ögon betydligt kortare än att hålla hela vägen hem.

Det gick förvånansvärt bra förutom långbacken som kändes lite seg. Fick återigen lite korta steg som satte sig i ryggen. Som tur var så på toppen av backen blev det neråt och jag kunde ta ut stegen. Efter backen kom jag in i andra andningen samtidigt som pratet tog fart. Det är bra för mig. Då slipper jag känna efter.

Efter fiket "Skafferiet" som var målet för dagen gick jag på ren glädje att ha nått målsättningen.

När vi kom in i området verkade det som att vi båda kände oss ganska pigga, för den spurten som sattes in var bland det värsta jag varit med om efter så lång löpning. Efter sista svängen och de sista 30 metrarna så fanns inte någon luft kvar i lungorna. Det var alltså ingen idé att andas.

Nu efter är jag strålande glad att jag gick ut och sprang och dessutom gjorde min bästa löpprestation efter semestern.

Pain doesn´t hurt

Mats

Ps tyvärr blev det "bara" tre pass denna vecka, men nu går jag in i slutfasen på deffen inför Lanzarote. Jag kommer att försöka cykla på lunchen tre dagar i veckan när arbetet tillåter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback